Med anledning av tv-programmet ”Carin 21:30″
Tänk så bra vi är, svenska folket, på att kategorisera människor. Dom flesta människor faller inom ramarna för ett stort antal kategorier – utom pensionärer. Har man blivit pensionär så är man bara pensionär, inget annat och det är den lägsta av alla kategorier. Man blir liksom utsuddad på personliga egenskaper, kunnande, vetande och hopklumpad med alla andra pensionärer dvs gammal, okunnig ovetande. Man betraktas som ur stånd att fatta egna beslut och det som man eventuellt har i huvudet är ointressant, föråldrat och utan värde. De flesta yngre tror också att även känslolivet är förtorkat och får en pensionär bara lite vård och god mat så mår han eller hon bra. Nä, ung skall man vara. Kropparna skall var smidiga och vackra, klädseln skall vara trendig, it-kunskaperna på topp, den hottaste musiken skall komma ur den tjusiga mobilen som kan allt. Det går t o m att ringa med den. Och kärleken har man monopol på, både den som hör hjärtat, och den som hör underlivet till. I media anpassas numera även nyhetsreportage till ett språk som ungdomar kan förstå och flamsiga underhållningsprogram på TV är inne. De flesta programledare är i tjugo- möjligen 30-årsåldern och dom beter sig som 5-åringar. Inte ett dugg roliga. Men var så säkra. Pensionärer är ingen homogen dinosaurieart. Bara för att man lägger av med sitt yrkesarbete, försvinner varken kunnande eller vetande eller känslor ur kropp och huvud. Det må så vara att en del valkar så sakteliga uppstår, synen kanske blir lite sämre, hörseln sviktar när flamsande högljudda debattörer pratar i mun på varandra i någon TV-soffa. Man kanske inte hoppar lika högt och länge på studsmattan som förr eller springer lika fort som i yngre dagar men betyder det att man därför vid 60-65 bör jämställs med dom som nått 90. Nej vi är lika mycket individer efter pensioneringen som vi var före. Och nu skall jag tala om hur det är, åtminstone för mig och med all säkerhet för många, många andra.
Jag hade ett intellektuellt arbete som jag var f-n så bra på och datorn var ett viktigt arbetsredskap men -
Jag vet ännu mer nu än när jag jobbade för jag har levet ytterligare några år och samlat mer vetande för jag har tid att läsa och förkovra mig inom alla möjliga områden.
Jag kan ännu mer nu än när jag jobbade för jag har haft tid att lära mig nya saker, t.ex att bränna dvd-skivor med bildspel och musik eller att blogga.
Känslolivet har aldrig varit bättre. Jag har genomlevt ett flertal mer eller mindre katastrofala relationer men har hittat den verkliga kärleken nu lite senare i livet. Nu har jag också tid att odla den, njuta av den och var så säkra, sex är en mycket viktig del.
Så ni som dyrkar ungdom och anser att det är det enda som betyder nåt, tänk lite längre. Snart är ni själva pensionärer och har ni då uppfostrat era egna barn till att inte kategorisera människor efter ålder (ingen skugga faller därvidlag över mina egna barn och deras äkta hälfter) så behöver ni inte sitta där med en 35-årings sinnelag i er inte längre så smidiga kropp och bli hopklumpad med alla andra som avslutat sitt yrkesarbete. Kanske förstår den yngre generationen då att ni har ett stort värde som kunskapskälla, trevligt sällskap, kanske hjälp med både råd och dåd och att ni har rätten att ha ett lika passionerat sexliv som i 20-årsåldern.
Senaste kommentarer